Forskarna beskriver i sin text hur Sida och myndighetens föregångare arbetat tidigare med så kallade ”resultatinitiativ”. De syftade till att skapa arbetssätt för uppföljning och rapportering av resultat – för såväl återrapportering som intern styrning och lärande.

Frågan om hur internationellt bistånd och utvecklingssamarbete bidrar till förändring – vad resultaten är – har varit en central fråga, och utmaning, sedan Sverige började ge mellanstatligt bistånd på 1960-talet. Sida fick i slutet av 2020 en rekommendation från Statskontoret och ESV att utveckla sitt arbete med förändrings teorier för att kunna möjliggöra lärande, uppföljning och utvärdering av biståndets resultat i genomförandet av regeringens strategier (Statskontoret och ESV 2020). Trots att myndigheterna konstaterar Sidas styrning, uppföljning och återrapportering i stort fungerar väl menar de i rapporten att ”Sida behöver fortsätta utveckla arbetet med att samlat följa upp och beskriva resultat på mål- och portföljnivå.” (Statskontoret och ESV 2020, sid 68). Även Riksrevisionen slår 2022 fast att Sida bör utveckla arbetet med förändringsteorier (Riksrevisionen 2022).

Det är inte något nytt att det finns ett externt tryck på Sida att utveckla arbetet med att följa upp och påvisa resultat från bistånd och utvecklingssamarbete. Tvärtom visar tidigare forskning snarare att det är ”dags igen”, eftersom det snart gått tio år sedan det senaste så kallade resultatinitiativet startades.